missbruk

Hej, jag heter marcus, och jag har inte ätit socker på 2 veckor.

Fel, jag sitter faktiskt med en burk nutella och brago kex i min säng och gottar mig i skrivande stund. Så. Jävla. Värt.

Har dock insett för ca ett år sedan att jag är beroende av det. Sockret alltså. Jag har aldrig rökt, dricker inte speciellt ofta, men sockret..... helt kört. Jag blir liksom lycklig av det. lite läskigt.

Jag menar, detta är väl ett tydligt tecken på att man gått för långt, scenario:

Vardagseftermiddag, trött, grinig och precis hemkommen. Har en fet uppsats att skriva men ingen ork. "Kladdkaka är ju gott" tänker jag då, " och dessutom blir man pigg!"
Okej, soft, en plan: surfa genom uppsatsen på en sockerkick.
Kakan är bakad och klar, och fett god.
Jag äter, äter. Blir mätt. Får en fet sockerkick.
Men nu händer något. Något som friska människor inte skulle gjort. Jag sträcker mig efter skeden och kakan igen. Ena delen av mig säger "men snälla marcus, du är ju mätt och illamående, sluta nu." men den andra säger "nomnomnomnom..!" som vanligt vinner nomnomnom och jag fortsätter äta.
Detta vansinne resulterar i paltkoma. Jag blir TRÖTT istället för pigg. Som förlamad lutar jag mig tillbaka, obehagligt nöjd med tanke på nederlaget. Stört pigg i huvet men kroppen är som fryst. Obehaglig känsla.

Så, till alla sockermissbrukare vill jag bara säga: Ni är inte ensamma. Ni är inte glömda. Ni är sjuka. sök hjälp. På riktigt, det skulle jag gjort, men jag är för djupt i skiten för att komma upp nu. Insikt är ett stort steg. Ta det, om ni kan.

Tills dess: nom nom, nomnomnomnom. Nomnom! <3 / SLAVS-Nomnom