En hopplös teoretiker

Hej samlingen. Vill ni veta en hemlis? Jag har lektion. I själva verket naturkunskap A med mannen som alltid har lila skjorta. Vill ni veta en till hemlis? Det är så fruktansvärt tråkigt att min enda räddning är bästa vännen iPhonie. Fruktansvärt. Tråkigt. Men jag är nog inte ensam om att ha upplevt denna närapå självmordsbevållande känsla i ett lektionssammanhang bland eleverna på södra latin, men det intressanta är att jag numera både känner mig och framstår som värsta ärkeesteten som avlider av ämnen då man tvingas anstränga sin hjärna i annan mening än den skapande ansträngningen. För så har det verkligen inte alltid varit, nej o nej! Som drillad gammal AFare har jag i mitt tidigare liv alltid varit den som kommit till lektionen med bok, pennskrin med allt man kan tänkas behöva (inkl markeringspennor i olika pedagogiska färger), skrivhäfte och atttyden att det är kul att lära sig saker. Jag var praktiskt taget den enda som alltid hade lärt mig de 30 tyskaglosorna som vår något hysteriska lärarinna valde att ge oss varje dag(mån-tis, tis-ons, ons-tor,tor-mån (ingen lektion på fredagar). Och varför gjorde jag detta? Jag tyckte att det var lätt och kul. Vid gymnasietvalet hade jag grov beslutsångest om jag skulle välja södra eller VRG odenplan NV/NV. Jag var liksom inte riktigt redo att släppa fysiken än. När valet sedan föll på musiklinjen var jag övertygad om att jag skulle välja till allt teoretiskt som bara gick för att få så stor behörighet som möjligt.
Det blev ju inte riktigt så.
Istället har MIT egentligen inte helt värdelösa intellekt blivit fullkomligt förslappat och jag har seriösa problem att hjälpa min lillebror som går i åttan med hans matteläxor av den enkla anledningen att jag har problem att komma ihåg hur man gör. Jag kommer sent, börjar ofta plugga till prov samma morgon eller kvällen innan, gör sällan eller aldrig läxor (min hund åt mina böcker) och tycker att det är viktigare att jag stimulerar mitt kreativa sinne än att jag ägnar energin åt att aktivera mig på denna lektion som jagtror handlar om klimat. Jag vet inte ens vad jag vill säga med det här inlägget mer än att man inte alltid blir som man trodde att man skulle bli och att människans hjärna är outgrundlig. Och så har jag faktiskt lyckats spendera en stor del av denna dödsrunor åt något kul istället för det jag borde göra. Man ska ha kul. Många pussar från jalki.