Kom, hör, se!

God morgon Södra Latin!

I morse åkte jag tunnelbana tillsammans med min goda klasskamrat Olivia Lundberg. Hon är en grym violinist och har bara blivit bättre och bättre sedan hon började på Södra Latin. Fantastisk känsla och härlig teknik. Fast det visste ni ju redan! Åtminstone de flesta av er. Eller?

En liten tanke arbetades fram där i den kreativa tunnelbanemiljön. Vi har 180-ish elever som studerar till yrkesmusiker och därtill ett (för mig) okänt antal musikutövande elever på skolan. Jag har fått möjlighet att ta del av bara en bråkdel av den potential som finns, och jag skulle älska att få höra mer.

Strax innan hade jag läst en ganska träffande artikel som kritiserade bygget av ett nytt operahus. Artikeln pekade på hur orimligt det är att försöka upprätthålla ett "snyggt ansikte utåt" när det inte satsas på några instanser mellan de oupptäckta och, låt oss säga, Malena Ernman. Vad ska vi då i framtiden fylla vårt operhus med? Och är det verkligen i operahuset som de största och viktigaste kulturyttringarna når de som kulturen är till för, nämligen folket?

Nja, tycker Johan Norberg. Nja, tycker jag.

Så visst är Aulans golv ett bra ställe att såga sönder en stol eller binda fast en djäkne på. Men varför inte göra det till en plats att också pröva sina vingar på? Puffa lite på era kulturutövande kamrater. Fråga dem om de inte ska gå upp och försöka ändå! Och ni som behöver en scen att stå på: Samlingen kan vara ett av de bästa tillfällena ni får, så ta vara på det! Om ni faller, så fångar vi. Skriv upp er i pärmen :)
Tjyss <3  //SLAVS-Andy