lite för långa tankar, lite för sent...

hur kommer det sig att ens (eller ja, kan ju bara tala för mig själv, så: hur kommer det sig att min*) syn på livet och min tillvaro påverkas så otroligt mycket av hur jag mår just just i sekunden?
Alltså, om man mår riktigt bra; man kanske får ett härligt besked, lyssnar på en inspirerande låt eller om man är kär - så spelar plötsligt saker som engelskaprovet inte alls någon roll, för det provet blir liksom en sån extremt liten del av hela ens värld som faktiskt spelar roll. Medan, om man är lite depp-mode så kan man nästan börja gråta av press om man känner att man inte riktigt är redo för provet.

Detta var i stora drag, lite extremt kanske.. - jag är inte emotionellt instabil (inte mer än normalt i alla fall).

Men ni förstår tanken? Det vore skönt att ha en och samma syn på just sånna saker. Fast det är klart man ska prioritera olika var dag.

Fan vilket dåligt inlägg.  Men jag publicerar det ändå. Är det fest så är det.

Godnatt, dröm sött! Jag har börjat va uppe sent (ja, detta är sent för mig. senare än vanligt i.a.f.), det är inte bra....
Man tänker inte klart såhär dags.
Man får för sig att dela med sig av konstiga tankar med folk på bloggen.
Man fortsätter skriva på ett inlägg som redan är alldeles för långt, och tråkigt.
Man glömmer bort att sortera mellan intressanta tankar och tankar som folk skiter fullständigt.
Man börjar längta efter folk man egentligen inte riiiiiktigt vill umgås med, bara för att inte känna sig ensam. (DET är en stört intressant fråga, men den är alldeles för stor för att ta nu....)

Fan hörni, godnatt! Härliga varma sommarkramar, som en person sa en gång.